Wildlife

Så jäkla häftiga djur som finns! Var på Oceanland Manly också förutom zoo:et, där det fanns havsdjur. Helt sjukt att få se hajar som simmar över en! Riktigt coolt. Jag skulle kunna lägga upp en miljon bilder på alla djuren, men jag försökte sålla!

Kolla ansiktet? Vad händer liksom

Se, det är inte bara människor som försöker sig på det där.

Världens sötaste djur! Koalor är ju så äckligt gulliga. Man vill bara ha en hemma. Här i Australien är det förbjudet enligt lag att hålla en koala. Intressant, och väldigt humant att de inte behöver utsättas för turisters kramar hela tiden. Som djuren i Thailand, där skulle de ställe upp på allt. Det gör så otroligt ont att bevittna djur som tvingas till konster och olika typer av underhållning. Det är vidrigt och jag förstår inte hur det fortfarande kan finnas. Låt djuren leva naturligt.

Att man får se dem på zoo är en sak, för de vänjer sig vid miljön och får leva som de skulle göra ute i naturen. Och det är verkligen en gåva att få se sådana djur live.

Gravid haj.

Hitta fisken.

Kan nån säga vad den här heter? Och kom inte och säg persika

Ok, kolla på den här frukten. Nästan en persika, fast inte en vanlig persika. Formad på ett annat kuligt sätt. Vetesjutton vad den heter. Men det är min favorit. Fantastisk form för att ta tuggor av, och det smakar som en blandning mellan persika och päron. Den är ytterst sällsynt, och har ganska nyligen kommit till Sverige. Nåt år eller så. Finns i vissa matbutiker. Just den här rackarn hittade jag på Coop vid mig. Oj, den glädjen.

Lång repdag imorgon. Godnatt!

Konstigt det där med fixgrejer

Sitter nyduschad och dricker lite gräddkolate. Fan vad det regnar fram och tillbaka. Och jag som hatar paraplyn. Det går liksom inte ihop. Paraplyn, och brickor, det är två saker jag bara inte kan ta till mig. Paraplyn för att jag alltid slarvar bort dem. Nästan avsiktligt, för jag inte orkar gå runt och kånka på en blöt lite plastgrej. Brickor, bara för att dem är sämst. Jag har ju fingrar, kan ju lika gärna använda dem till fullo tänker jag. Och jag är en känslomänniska till tusen, känns någonting inte rätt så gör jag det inte. Plus att jag, de få gånger jag gått emot mig själv och tagit en bricka, har fått gå med ständig ångest från sekunden jag ställt mina grejer på brickan, tills jag hittat till mitt bord. Tänker alltid att jag ska tappa brickan. För det är ju min grej. Tappa grejer. Och ramla. Klumpiga grejer helt enkelt, thats me.